lördag 5 december 2009
Sommar regn
lördag 7 november 2009
Oviktigt
Såg på Actors Studio med Anthony Hopkins. Lite annorlunda angrepp på skådespelandet. Väljer att genom att vara sig själv låta olika handlingar utspela sig, väljer alltså inte att "bli ett" med rollen. Därtill - beträffande lungnet i hans agerande - "om jag slutade agera idag eller om någon av er aldrig blev skådespelare så skulle världen ändå fortsätta" - alltså finns det inget att hetsa upp sig över - gör det du vill för att du vill det själv.
tisdag 20 oktober 2009
Bärande bjälklag
Okej. Ett lag som bär. Det måste vara det bästa.
söndag 4 oktober 2009
Fortsättning följer
onsdag 23 september 2009
Fårman
torsdag 10 september 2009
En saga
hjhhgnghgkhjklohhggvfhnbghgbvbvgjgttthgjhjghjhkhjhjhkkhykjhkhkjhjggjgjjjhgjgjghgjghgjjgghghfgfgggefff
ftrrteteeetteetteterttrtrrtrtrfdddchggfdxddeeeeeeeeeeddwwcfssss.
Jag skriver lika snabbt som dig mamma! Skriv Sanne till Aaron.
måndag 31 augusti 2009
Segel
torsdag 20 augusti 2009
tisdag 28 juli 2009
Döden
DET SJUNDE INSEGLET
Repliker inom [hakparentes] återfinns i manus men ej i den färdiga filmen.
”Och när Lammet bröt det sjunde inseglet uppstod i himlen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. Och de sju änglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo till att stöta i sina basuner.”(Uppenbarelseboken 8:16)
Natten har knappast givit någon svalka, och i gryningen förebådar solen sin ankomst genom en het vindil över det färglösa havet.
Riddaren Antonius Block halvligger över några granruskor utbredda på stranden. Hans ögon är vidöppna och rödsprängda av för litet sömn.
Jöns däremot sover sin väpnarsömn under tunga snarkningar, han har somnat där han fallit i havsbrynet bland stenarna, hans öppna mun gapar mot gryningen. Ljud som ur helvetets nedersta avdelning tränger upp ur hans hals.
Hästarna vaknar vid det plötsliga vindstråket. De sträcker törstiga mular mot havet. De är magra och illa medfarna som sina herrar.
Riddaren har stigit upp och gått ut i det grunda vattnet, sköljer sitt sönderbrända ansikte och de såriga läpparna.
Jöns vänder sig i sömnen, han jämrar sig och river sig häftigt i det stubbade håret. Ett ärr från vänster öga snett upp över hjässan lyser vitt genom smutsen.
Riddaren återvänder till stranden och faller på knä. Med slutna ögon och rynkad panna förrättar han sin morgonbön. Händerna håller han hårt sammanpressade och läpparna formar sig till ohörbara ord. Hans ansikte är sorgset och förbittrat.
Han öppnar ögonen och stirrar rakt in i solen, som vältrar sig ur det disiga havet likt en uppsvälld döende fisk. Himlen är grå och orörlig, en kupa av bly. Ett moln står stumt och mörkt vid västra horisonten.
Högt uppe, knappt synlig, ligger en havsfågel på orörliga vingar. Hans skri är främmande och oroligt.
Riddarens stora grå häst lyfter på huvudet och gnäggar. Antonius Block vänder sig om.
Bakom hans rygg står en mörkklädd man. Hans ansikte är mycket blekt och han håller händerna dolda i kappans vida veck.
RIDDAREN: Vem är du?
DÖDEN: Jag är Döden.
RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig?
DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.
RIDDAREN: Det vet jag.
DÖDEN: Är du beredd?
RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar.
RIDDAREN: Vänta ett ögonblick.
DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i Dödens ögon.
DÖDEN: Hur vet du det?
RIDDAREN: Åh, jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna.
DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
RIDDAREN: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DÖDEN: Varför vill du spela schack med mig?
RIDDAREN: Det är min sak.
DÖDEN: Det har du rätt i.
RIDDAREN: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
Riddaren räcker fram sina båda händer mot Döden, som ser på honom med ett plötsligt leende. Döden pekar. Riddaren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
RIDDAREN: Du fick svart!
DÖDEN: Det passar ju bäst så. Inte sant?
lördag 4 juli 2009
Graninge Urban Outdoor och Laptop Kånken?
http://www.kanken.se
http://www.graninge-outdoor.com
Som tex hårsalonger
Trots
Trots? Men det är ju bra - att vara trotsig! Tack och lov att barnen orkar vara trotsiga. Ett privilegium som vuxen att tillåta barnet inom mig leva, att fortsätta göra misstag. Och trots det.
lördag 13 juni 2009
tisdag 9 juni 2009
tisdag 2 juni 2009
Hallmark poesi i regnet
först så trodde jag det var ja´
Men det var min lilla tjej
som under natten krypit ner hos mej
Nu har jag vaknat tidigt
och kommer vara trött
Men hur kan man vara arg
på något så sött.