söndag 4 oktober 2009

Fortsättning följer

Så fastnar tanken som blöt slinga av hår mot kinden. Har jag? Ska jag? Sa jag? Blodet dunkar obarmhärtigt kring cellen, väntar på vidare koppling. Blinkar som ett inte hämtat meddelande på svararen. Har jag? Ska jag? Vad sa jag?
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Monika6 oktober 2009 kl. 03:12

    Tror jag förstår känslan... men ibland är det enklast att bara torka håret och gå vidare...Kram

    SvaraRadera
  2. Nina6 oktober 2009 kl. 13:13

    klurigt lurigt å finurligt

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)