Att älska trots. Är svårare. Jag är så glad att jag har så många som älskar trots, runt mig. Och inte bara älskar trots utan även visar på. När det är dags att älska trots. När man själv glömt bort.
Trots? Men det är ju bra - att vara trotsig! Tack och lov att barnen orkar vara trotsiga. Ett privilegium som vuxen att tillåta barnet inom mig leva, att fortsätta göra misstag. Och trots det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar