Ung

Jag följer din gång, din kläning den frasar. Kanske kan du hitta ett fäste. Inte på denna fest. Men sen, när de som tittar har gått hem. När du inte längre behöver slänga med ditt hår utan brisen kommer lyfta det lätt när du går. Jag tror nog du hittar rätt.

Illa

Som små repor på min hud när kroppen möter saltvattnet. Jag lever. Dyker igen. Kanske såren torkar i solen. Kanske går det snabbare att läka om det får ta lite ont. Så små repor.

Jag såg

en glimt av din själ. I dina ögon gick en tanke sakta förbi och stannde till ett ögonblick för att möta min blick på andra sidan. Du blinkar som i slowmotion och dörren är åter stängd. Vad såg du?

Fysiken

Ajafisk.

Gravat

Bara en bit under jord? Döden som en rosa bit verklighet.
Livet en blandning av salt och socker, lika säkert som gravat.

En skida

Ena benet på glid. Stava?

Grenkontakt

Fördelat.

Texten

Du. Du. Du. Du-du.
Aha.

Drömvänner

Jag drömde om dig. Du log och såg ut som du gjorde för 20 år sedan. Vi ses inte så ofta nu, men i drömmen stod du upp för mig och stod bakom mig i en argumentation. Jag såg på dig då och visste. Du skulle stå bakom mig oberoende. För vi är vänner. Du log och förde en slinga hår från mitt ansikte, så jag säkert skulle veta.

Förhalat

Så förhalas en stund. En klack i backen. Jag ser skylten. Absolut. Vill bara inte riktigt ännu. Som sista sista låten. En gång till.

Om sig

Man kan tycka eller ej om hur det artar sig. Av svar kan man framlida en skriftlig sida. Men om djupet lockar och spindelns stråd du försöker fånga. Kan svaren i sig bli för obegripligt långa.

Could not be better

så fångas jag in av solskenet igen. På hala skor genom välbekant mark. Lyckan liksom bubblar genom näsan. Persienen är borta och alla delar av livet badar i ljus. It could not be better!

Headover

Jag har en susning.

Framställan

Nu famlar världen en stund. Väntan lägger lock på framåt andan. Myckenheten möter motstånd och saknaden står stampande i dörröppningen. Visst lutar det men inte tillräckligt för att falla. Visst lockar det men inte tillräckligt för att uppbåda kraft. Som morotssaft - ett nyttigt måste dolt i den törstiges längtan. Beslutens dröjsamhet urholkar framgång och kvällen kommer. Snart måste våren komma, innan trögheten funnit fäste i den brukbara jorden. Och så. I sista strimman av dagsljus dyker den upp. Glasartad och skör men tillräcklig för att bryta ljusets prisma i en kaskad av färger. Förändringen nalkas.